7 mars år 2000

7/ 3 -00
Kära dagbok!
Nu har jag inte skrivit i dig så mycket. Jag är ledsen för en sak jag gjorde och till dig kan jag säga allting. Jag och min "grupp" gick ut för att ta kort till fotokollaget. Jag råkade "stänga" dörren på Simons fingrar. Jag blev nog mera ledsen än han. Men hallå, han gick fram till mig och slog mig. Det var ju absolut inte meningen! Sen gick vi och ingen sa nåt om det.


Jag kommer så väl ihåg när detta hände... Jag ville helst bara gömma mig och aldrig visa mig för Simon igen. Jag blev rätt lättad, minns jag, när vi fixade vårt kollage utan att han var arg på mig. Men det var hemskt ändå.

Jag tror det var ganska skönt att ha någon (Ja, jag verkar ju se dagboken som en vän att lita på ^^) att anförtro sina känslor och tankar. Dock minns jag hur förargad jag blev när min bror försökte snoka i den. Låset var inte mycket att ha, och han fick nog reda på att jag var kär i Simon. Ens första kärlek kanske jag var noga med att hålla hemlig, men nu skulle jag skrika ut min kärlek för världen. Frånvaron av den vill jag dock helst gömma för mig själv.
Jag saknar dig

Och förresten var det trevligt att få en kommentar(Tack, Sofia ^^ ). Ni andra (om ni finns), kommentera gärna ni också, är alltid kul att veta om någon läser, även om det jag skriver kanske inte så.. hmm.. ja, vad är det, tycker ni? :P