17/ 3 - 00
Hej dagbok!
Idag är det fredag. Jag har varit hos andläkaren och lagat hål. Jag fick tre sprutor. (Bedövning) Det kändes hämskt. Jag har också rappat på klassens timma. Jag skriver upp den låten så att jag kommer ihåg den.
Vers: Tyst och död en telefon står där nästan som ett hån. Inte ringer du och säger älskling nu som du gjorde. Allting är så tyst som förr, ingen knackar på min dörr. Det som lockar mig det frestar inte, nej som det borde. Inget roar mig just nu ingen annan bara du. Oh.
(refräng)
Ring Ring bara du slog en signal
Ring Ring tystnaden är så total.
Ring Ring skringra den oro som mal.
Om jag fick en signal jag tog ett språng hjärtat gjorde en vålt. Ding-dång, ding-dång. Om du ringde en ändaste gång.
Vers: Att en telefon kan va, lika tyst varenda da. Om det vore så det var nåt fel ändå men dessvärre. Om den bara sa ett knyst, om den inte blått va tyst. Om jag fick nån lön för nån endå bön av vår herre. Inget roar mig just nu ingen annan bara du. Oh
(refräng)
Hej då! (Tecknad bild på telefon)
Tro det eller ej, men när jag var yngre uppträdde jag en del. Mest på klassens timme, med ABba-låtar och annat. Carro, du var väl alltid min sångpartner? ^^
Vi uppträdde även på skolans Melodifestival, då jag fortfarande var liten, oskyldig och blond. (Alltså var det över 6-7 år sedan). Shebang- Romeo fick bli låten vi valde att... Förstöra? :P Vi var inte ett dugg bra, tycker jag. Vi övade för lite, och det kändes osäkert, och min sångröst är inte så vacker, även om Carro sjunger bra (vad jag minns). ^^
Kan dessa faktorer vara orsak till min scenskräck som jag har idag? :(
Förresten undrar jag varför jag inte bara skrev låtens namn, för att kunna komma ihåg den... Wierd.
Kommer också ihåg den där gången hos tandläkaren, hemskt var det. De sprutorna är ju inte att leka med, men nu för tiden har jag inte så svårt för det. Hade faktist inget hål alls sista kollen. :D
Avslutningsvis kan jag tillägga att jag fortfarande saknar kärleken. Jag har nästan alltid haft någon att tänka på, någon som får en att sitta och le dumt åt ingenting, och ger en lusten att bara skratta högt och vara lycklig.
Inte för att jag är olycklig. I'm not. :)
10 nov. 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du måste rappa för mig nån gång!
Skicka en kommentar