20 jan. 2009

Vilken pärs

Efter en vecka i främmande sängar(oj vad det lät fel) och soffor, var det otroligt skönt att få sova i sin egen säng. :D
Jag känner mig inte alls utvilad dock, är öm nästan överallt, och stel efter för lite yoga. (Blir ett extralångt pass ikväll)

Nu sitter jag och käkar glass och dricker te. Kikar lite på mina skolpapper från studentkåren osv. Jag måste börja leta upp all kurslitteratur (typ tusen böcker...). Hoppas jag hittar de flesta billigt.

Jag tänkte testa mig själv lite, under kommande termin. Nu när jag stort sett varit ledig ett halvår och kännt att jag "inte har någonting att göra", så känns det bra att verkligen ha något att göra nu. Jag läser ju trots allt 45 poäng på högskolan, där 30 poäng är heltid.
Kommer jag fixa plugget, träningen och fritiden på ett ambitiöst sätt, eller kommer jag bara längta efter ledigtid igen?

Jag fick lite småpanik dagen innan jag skulle till huvudstaden, och alla kurspapper kom med posten. Ungefär som att få en hundrakilosslägga uppsvingad i ansiktet. Jag blev ställd, superstressad och visste inte riktigt hur jag skulle klura ut alltihop.

Men samtidigt- vad har jag att göra, om jag inte gör det här? Jag har inget ultrastort socialt liv som jag måste hinna med. Jag har inget särskilt intresse som tar upp jättemycket tid.
Med ett ordentligt schema och riktiga, efterlängtade rutiner borde jag fixa det här galant. Varför inte, liksom?

Jag räknar med att det kommer att bli svårt. Jag kommer ha stunder då jag tvekar, då det känns hopplöst och då jag bara vill lägga mig ner och sova i ett par månader.
Jag kommer absolut ha stunder då jag vill lägga ner det ena eller det andra, men just NU, idag, känner jag en våg av motivation. Jag tänker fixa det här galant. ^^

Och vart börjar jag?
Jo, jag tänker börja med att städa mitt rum!

1 kommentar:

Tobbe sa...

Oj, tack för ett superbra inlägg! Jag håller helt med, jag är livrädd för att inte hitta harmoni mellan ledighet, arbete och alla andra detaljer av livet. Men man misslyckades ju inte helt med balansen när man gick på Munkebäck, så varför skulle man misslyckas när vi kommer in i plugg och arbete?

Men klart som tusan att vi är oroliga att förlora den tidsfrihet som vi känt under vår långledighet!