Små glädjeämnen...

... att förgylla vardagen med.
Jag minns i början av filosofilektionerna på Munkebäck, när vi fick en uppgift av läraren att "hitta lyckan". Många tankar började spira, och funderingar som "vad skulle krävas i mitt liv för att jag skulle bli lycklig?". I början var det dessa klyschor som att när jag har gjort de större sakerna i mitt liv jag vill göra så är jag lycklig. När jag har nått mina större mål. Hitta ett jobb jag trivs med, flytta hemifrån, hitta en pojke för ett långt vackert förhållande och skaffa barn tillsammans. Skulle jag vara lycklig då? Kanske. Men i dagsläget kan man anse att lyckan är ouppnåelig för stunden. Är de saker man saknar nu en framtida lycka att sträva efter?
När man då har uppnått detta, kommer man inte ha ytterligare saker att sakna och vilja eftersträva?
Är våra högsta mål och önskningar egentligen delmål i ovissheten om vad vi kommer önska senare i livet?

Jag tror att det är sådana här höga förväntningar på sin själv och Lyckan som gör det lätt att bli så olycklig.
Skulle inte vi alla vara lyckligare om vi kunde hitta lyckan nästan dagligen i småsaker?
Anser vi att lyckan är något som alltid ligger i framtiden, vad har vi då i nuläget?
Ska vi nöja oss med vardagstristess och melankoli när vi kan hitta lyckan i fraset av höstlöv under skorna, i nyfallen snö eller ett perfekt slut på en jättebra bok? En genuin kram eller ett snällt ord från ett oväntat håll?
Vilka är dina små glädjeämnen? Leta efter dem, ta vara på dem, spara dem långt in där ingen olycka kan nå dem.