Hur tittar du på dig själv?

I en presentation jag skrivit inleder jag med:
"Jag skulle kunna skriva ändlöst många rader om mitt liv, få skulle orka läsa det, de flesta skulle nog skita i det och de som faktiskt tog sig igenom texten skulle antingen gå vidare och låta informationen glida ner till det undermedvetna och sedan vidare till någon plats där det är för evigt glömt.
Ord som annars kunde beskriva känslan efter att ha läst om mitt liv är kanske stundtals förvirrad, konfunderad, bestört, uttråkad.
Andra stunder är det kanske glad, hoppfull, fascinerad.

Vad säger en sådan här inledning om mig. Är jag självkritisk? Egoistisk? Privat? Smart?
När man läser en presentation har man kanske en bild av hur den ska vara. Vilken information bör finnas med? Vad gör personen här?
Vem är det? Vad är den ute efter?

På chatter är det som är mest frågat om ålder, civilstånd, utseende, personlighet. Är personerna som frågar dessa frågor sådana som är där för att leta efter någon att träffa, och då har vissa kriterier som måste efterföljas? Hur skulle det vara om man kunde prata med en människa utan att veta hur gammal den är eller hur den ser ut.
Måste man vara vacker, ung eller gammal för att kunna dela med sig av sina tankar?

Jag heter Sanna-Maria. Jag har ett mellannamn, som är samma namn som en flicka i en gammal serie. Jag har även ett efternamn som ger en del människor informationen att jag skulle kunna vara finsk.
Jag är ungefär tjugo år, men snart har ett till helt år gått sedan jag föddes vilket ökar siffran till tjugoett.
Tjugoett är en bra ålder tycker jag.

Singel är något många skulle kalla mig. Jag har ingen partner men det är precis så jag just nu vill ha det. Jag är ingenting - jag bara är. Jag saknar ingen och jag önskar ingen, och är man singel, så är det något man samtidigt inte är. Det fattas mig inte att ha en pojkvän.

Utseende, är det viktigt? En bild säger mer än tusen ord. Kan man i detalj beskriva sitt utseende så kan man ändå ge en högst overklig bild i huvudet hos den som blir beskriven för.
En för mig mer intressant fråga är ; hur känns det att se ut som du gör?

Jag känner mig klumpig. Ibland känner jag mig stor, men det kan bero på att en del av mina kläder är för små. Mitt hår år för långt och oftast ivägen. Ögonen jag har duger bra till att se med, färgen ändrar inte mitt sätt att se på mig själv - eller på dig. Det är inte alltid spegeln älskar mig, och än mer sällan älskar jag spegeln. Min självbild skapas i allra högsta grad av hur andra människor tittar på mig. Precis som min spegel så visar de ibland att jag är söt, men vissa dagar ser jag hemsk ut.

Hur tittar du på andra människor?

Blir man frågad brukar många människor säga att insidan är viktigare än utsidan. Vad tycker du är viktigast när du träffar en ny människa? Insidan eller utsidan?
Vad är viktigast när du träffar dig själv? Det är viktigt för mig att se bra ut för mig själv, men ännu viktigare är det att mitt hjärta och min hjärna säger bra saker inom mig.
En känsla kan visas i ett ansikte. Man kan se ledsen ut, och man kan skratta när man är glad.

Jag tycker om att skratta på insidan.
Jag tycker inte om att gråta på insidan.

Hur tittar du på dig själv?