Lövsprickning och framtidsplaner

Hela förra veckan var det underbart väder. Sol och plusgrader, snön droppar från taken och försvinner långsamt. Våren tinar långsamt fram, och samtidigt har min ganska frysta livsplan börjat tina.
Det har snart gått två år sedan studentdagen. Det är många dagar, och rätt så få av alla dessa dagar har jag fyllt med någonting vettigt. Några dagar har jag jobbat och tjänat pengar, andra dagar har jag pluggat.
Många dagar har varit smått ångestfyllda. Oro inför framtiden, inför morgondagen. Inför möten hos arbetsförmedlingen och inför jobbsökande och misslyckande.
En del dagar har jag njutit av ledigheten och försökt ta vara på tiden. Jag har grejat lite med olika småprojekt, men aldrig riktigt fullföljt något.
Kanske är det egentligen viktigare att ha förmågan kvar att skapa dessa småprojekt än att faktiskt fullfölja dem. Sålänge jag har livsglädje och vilja så gör jag nya planer och ser en framtid, om det så bara är följande dag jag ser.
Allt för få av dessa dagar har jag ägnat åt fotografering, tycker jag i nuläget. Men kanske behövde jag en paus, att få smälta, reflektera och utveckla mina idéer?
Jag kanske behövde tänka att fotografering inte är något jag vill jobba med för att utforska alla andra områden som känns lockande.
Och dessa två år. Kanske, kanske behövde jag all denna ledigtid för att hitta en liten bit av mig själv.
Jag har funderat på flera olika vägar att ta från här till där. Men det är inte lätt när jag inte vet vart jag vill att där ska vara. Alla väglag har varit olika och jag har inte kunnat avgöra vilket jag helst skulle gå på.
En väg, ganska kringelikrokig, känns idag behagligare att gå på barfota än de andra. Vägen mot att måla med ljus. Att fotografera. Och att leva med det.
Efter alla tankar om annat så känns detta härligast, som något vettigt att satsa på. Jag har varit inne på det, särskilt när jag pluggade fotokurserna på Munkebäck. Men rädslan satte upp en vägbom, och jag kände att jag inte skulle kunna klara mig bland alla andra - mer kompetenta - fotografer.
Men det är fel. Tycker jag nu. Jag ÄR kompetent. Jag har bra förutsättningar för att komma vart jag är vill. Till alla här och där.
Jag är inte tekniskt fulländad, inte heller teoretiskt fullärd.

Men jag är jag.