23/ 3 -00
Hej dagbok!
Nu är det Torsdag. Jag har precis varit ute med Carolina och vi hittade en katt som vi tror är hemlös. Vi köpte lite mat åt den. Vi har döpt den till Ludde. Jag och Carolina har bestemt om att vi ska gå till samma ställe imorgon och kolla om Ludde har ätit upp maten som vi gav honom.
Vad snäll och oskuldsfull man var när man var liten (ibland). Jag minns inte hur det gick med katten, eller kattmaten, däremot vill jag minnas en känsla av hjälplöshet. Varför kunde jag inte få ta hem katten, rädda den, ta handom den?
När jag blev äldre kunde jag börja inse att jag inte kan rädda hela världen. Även om jag fortfarande vill. Jag vill helst slå alla dem som har makt eller möjlighet att göra något åt sådant som är fel, men inte gör det.
Jag vill kämpa mot en framtid där jag i alla fall kommer kunna göra någon skillnad, även om det är en liten skillnad. Någon gång når jag mitt mål. Ni får se. :)
Vad jag kan göra i dagsläget är väl mest att försöka vara en god vän (på mitt sätt), och skänka bort massvis med leenden och glada stunder.
Men mest av allt, försöker jag ju hitta lyckan.
På mitt eget sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Dina leenden och din vänskap gör att du redan nu gör stor skillnad här i världen ju!
Haha jag hade en liknande upplevelse som du beskrev, fast min gällde en igelkott.
Tänk hur lätt man hade att älska som liten... Det räckte med ett snabbt möte med något okänt för att man skulle börja drömma och fantisera om allt möjligt...
Skicka en kommentar