När jag går igenom böckerna på biblioteket väljer jag ofta efter hur bokens utsida ser ut. Jag tänker inte så mycket på att böckerna med en trasig eller ful pärm kanske är fylld med visa budskap, fantasifulla, fantastiska berättelser eller otroliga någonting annat, utan jag väljer på måfå, efter titel och utseende.
På liknande sätt väljer jag nog mycket- efter känsla baserat på en ganska ytlig granskning.
Men så kom det en dag, ett ögonblick inne i en second hand-affär. Fötterna var trötta, kroppen behövde en stunds vila. Närmast till hands står, intryckt bland andra möbler, en fruktansvärt ful fåtölj. Den ser inte särskilt bekväm ut, och mönsret och färgerna är hemska. Jag sjunker ner. Och sjunker ner. Och sjunker ner. Jag inser. Utseendet är inte allt. En känsla, är så mycket mer ibland. Jag tänker. Denna fåtöljen måste jag ha.
Fyra veckor senare, idag, gick jag tillbaka till affären, jag sjönk ner, jag köpte, jag tog med hem. Ikväll, i ren fröjd och lycka, ska jag sjunka ner igen. Och njuta.
Jag blev kär i en känsla.
Och det är lustigt hur en fåtölj kan göra dig till filosof.
Fast så var den ju billig också.
150 kronor för lite lycka.

2 kommentarer:
Vilket härligt inlägg! Jag brukar alltid bli lycklig av fula möbler, jag vet inte ifall det är ett medfött fel, eller om jag kan skylla på filmen Juno. Att njuta utan att bry sig om ytligheter är viktigt och skönt.
Förresten, jag älskar din nya look på bloggen :P
Skicka en kommentar