Jag känner en stark lust för att reflektera över mina tankar som nästan elvaåring.
När jag läser vad jag skrev för så många år sedan får jag tillbaka minnen, känslor från alla mina sinnen.
Det är en ren fröjd att läsa om tider då jag var ohindrat lycklig, med bara käleken och nuet för ögonen. Det är även en bitterljuv glädje att läsa om när jag inte mådde bra.
Insikten att jag lyckades komma över det som då kändes så kvävande får mig att känna mig lättare till sinnes. Jag vet nu ännu säkrare att det man känner är omöjligt att komma över slutligen glöms bort. Alla erfarenheter är bra erfarenheter.
Kanske får jag någon av er att också reflektera över ert förflutna? Man lär sig av allt man upplevt, men bara om man väljer att ta det till dig.
Jag har lärt mig mycket, jag lär mig varje dag. Jag ser både fram emot och inte, att få lära mig mer av livets goda och onda sidor.
Även denna sorgen kommer jag så småningom över.
28/2 2000 (Kl 21)
Nu är det måndag och det är en speciell dag eftersom att det är första dagen på den här veckan.
Jag börgar nästan skämmas över att jag skriver om den jag älskar, (simon) jag skulle aldrig kunna läsa upp den. Ska jag ändra namn eller.
En 10årings gömda tankar, lyckan över att vara kär. Så få ord, stora spretiga bokstäver skrivna av en ostadig hand, men så viktiga att få ut. (Dock undrar jag hur viktigt det var för mig att påpeka vilken dag på veckan det är, hände något särskilt den veckan, eller var det bara glädjen över ännu en skolvecka, med kärleken nära?)
Idag skulle jag aldrig skämmas över att erkänna vem jag är förälskad i.
Simon var nog min första stora kärlek, en spännande känsla att upptäcka. Fast å andra sidan så var hälften av alla tjejer i klassen kära i honom.
Redan i så tidig ålder började nog min osäkerhet krypa fram lite smått, jag kände nog inte att jag hade en chans, och dessutom visste jag ingenting om kärlek. Hur skulle man göra när man var kär?
Fortsättning om min stora kärlek följer. :)
(Ps! Stavfel osv i dagboksstyckena är 8 år gamla misstag- inte nutida )
22 okt. 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar