Alla hjärtans dag

Idag insåg jag att jag inte har citerat min gamla dagbok på hur länge som helst!
Här får ni frossa i citat ur hela dagboken- alla med ordet kärlek.

" Jag kanske ska skriva kärleksbrev, jag vet inte."
"Skoja aldrig om kärlek."
"Om jag läser detta när jag blir stor kommer jag att veta vem min stora kärlek var."
"När det gäller kärlek så är jag hemligt kär i en kille som är kortare än jag."
"Jag tycker inte om någon annan än den "hemliga kärleken".
"I love *****, I love *****, I love *****! Jag älskar *****."

Nå, inte så mycket till frossande, men jag hade många kärleksobjekt när jag var yngre som jag berättat ganska utförligt om. Jag tyckte om väldigt många. Ofta flera stycken samtidigt. (Men hur många av dem var kära i mig...? Hmhm)
Fortfarande har jag nog kärlek i överflöd som jag vill ge av.
Jag visste inte riktigt vad riktig kärlek var, när jag var tolv år. Men vilken tolvåring vet det?

Jag har ändå några kärlekshistorier i mitt liv. Ur sista inlägget i dagboken citerar jag: "Jag är lycklig."
Idag, när jag tänker tillbaka till tiden jag hade i åtanke då, så var jag inte lycklig jämfört med den lycka jag kan uppleva idag. Jag älskade inte, så som jag kan älska idag och framför allt- jag eftertraktar idag något helt annat när det gäller att vara älskad. (Och då snackar vi parkärlek, inte vänskapskärlek.)
Inte för att jag är kräsen- jag vill bara ha the real deal. Visst är det alltid spännande med ny kärlek, euforin och upprymdhet.
Det är lätt att bli förälskad, men äkta kärlek.. Är det lika lätt att hitta?

En tanke om min kommentar om lyckan.
Det jag upplevde när jag var fjorton och kär och lycklig var i jämförelse med perioden innan av osäkerhet och deppighet ett stort steg i lyckotrappan. Flera trappsteg, måste jag nog säga.
Men om jag placerar den vardagliga lyckan jag känner numera på ett trappsteg kanske jag hamnar högre upp än då.
När man vänjer sig vid något krävs det mer för att skillnad mellan lycklig och lyckligare ska uppnås.
Onödigt skrivande- jag vet, men ärligt talat, min tanke var så rolig för mig själv att jag skulle kunna göra upp en hel kärlekstabell. Om jag bara orkade och fann någon mening med det.

(Och så vill jag tillägga att jag rättat tidzonen- min blogg lever inte längre efter sin egen klocka!)