Flegmatiskt värre.

Det har inte hänt vidare mycket sen senaste inlägget. Går fruktansvärt segt och det känns som att halva min tid läggs till att bara reflektera och fundera över vad jag bör och vill göra.
Jag försöker få till något som kan likna en vardag med tillhörande rutiner men jag når inte upp till mina, som vanligt, för höga mål. Jag har egentligen mycket tid att ägna åt mer eller mindre viktiga saker, men ändå ägnar jag den åt- ja, åt vad?
Idag började jag läsa Aristoteles tre böcker om själen. Det är fascinerande att någon kan redogöra något så diffust på ett så omfattande sätt. Hur omfattande det är vet jag dock inte eftersom jag bara har läst några sidor. Men efter all fundering jag själv lagt på detta framgår det att själen antingen är något väldigt självklart för Aristoteles, eller så har han lagt, många, många timmar åt ämnet.
"Därför säger Demokritos (filosof femte årh. f. Kr.) att själen är eld och värme av något slag. Han lär nämligen att bland de otaliga atomerna och figurerna är de klotformiga eld och själ, såsom de kallade solgranden i luften vilka är synliga i solstrålarna som kommer in genom fönstren, och denna helhet av allsköns från är, enligt honom, de egentliga elementen i hela naturen. "

"Solgrand: xysma >>det skrafwade, skrapande, afskrafwade, skraf>>, men också >>alla fina, afnötta småpartiklar, solgrand>>. 'Solgrand' är nog aningen för märkvärdigt för simpla dammkorn; å andra sidan låter uttrycket 'de s.k dammkornen' ovanligt dumt. "