Nu har jag landat...

... i Turku. Idag har jag bott här i fyra veckor och börjar känna mig som hemma.
Ett par måsten återstår, men så snart det är avklarat så börjar det rulla här. Jobbsök och en kurs i finska.
Jag kan nu gå ut själv utan att vara rädd för att gå vilse, och jag kan handla och åka buss utan att bli nervös. Förutsatt att ingen försöker prata finska med mig. Men snart ska jag inte längre låta mig själv komma undan med ett leende och en nick. Jag måste våga försöka prata finska, om så bara för att säga att jag inte förstår.

 

Katterna trivs finfint, spännande med bilar som åker förbi utanför hela tiden. Jag var så orolig att de skulle ha svårt att byta hem. Särskilt Miimi som redan har flyttat flera gånger, men hon har blivit ännu modigare. Stolt mamma :D Det var med andra ord (igen) oro helt i onödan.
Luffy börjar dessutom vara märkbart större än lilla Miimi, och han är inte ens ett år gammal än! Hur stor ska han bli? :)